Jag har ett jobb där jag hjälper människor med datorbekymmer. Alltså lilla
Lisa har problem med sin dator eller internet och jag hjälper henne. Inte helt
svårt och ganksa soft. Folk brukar vara väldigt tacksamma när man hjälper dom
att sätta igång internet eller skickar ut deras lösenord eller vad det nu kan
vara.
Men det finns ju alltid folk som man bara inte orkar hjälpa. Folk som ringer in
och tycker att dom kan allt och är bäst och sen inte lyssnar på vad man säger.
Sånna som aldrig kommer inse att dom inte alltid kan allt. Jag tycker det känns
lite konstigt att ringa till nån efter hjälp och sen påstå att personen man
pratar med inte kan, eller ännu mer är dum i huvudet.
Jag undrar ibland om folk tänker på att jag sitter som nån sorts länk mellan
dom och dom riktiga teknikerna, för det verkar inte riktigt som att dom fattar
det. Man får ta väldigt mycket skit för att man inte kan fixa något eller för
att det inte blir som dom vill. Och sen att vi inte får ge ut numret till
teknikerna beror ju till viss del på att dom skulle bli ner ringda av puckon
som inte kan leva utan sitt internet.
Det finns lite olika sorters kunder som ringer in:
- Snäll, trevlig, helt datainkompetent. Otroligt tacksam för ALLT vi gör, om
dom kunde skulle dom säkert pussa oss när vi har löst deras problem.
- Trevlig, datakunnig. Dom här kan man ha en seriös diskussion om deras
problem och vanligtvis är dom tacksamma när problemet är löst och om det inter
löser sig är dom lugna och förstånde.
- Internet beroende och otrevlig. Spelar ofta något online spel och ringer
eller mejlar in varje gång det inte fungerar. Och när man säger till dem att
det är inget vi kan göra så blir dom helt knäppa och det går inte att få in en
syl i vädret. Deras liv håller på att gå samman, dom kan inte "gifta sig
med sin spel-kompis för att kunna dela på krafterna" eller "ta över
civilisationen" eller "bli dumpade av sin klan". Det är inte
lätt att vara dessa människor.
- Personens mamma/pappa/pojkvänn/flickvänn/man/fru ringer in och vill ha hjälp
åt deras vägnar eftersom personen i fråga är "inte så bra på det här med
datorer". Hmmm...ja, vad säger man när mamman säger "ja, min son har
inga kompisar, han umgås bara med folk online".
- Dom som ringer in arga som fan och bara skriker och gnäller på att allt är
fel och dåligt och hade dom kunnat hade dom slagit ner dörren till vårat rum
och slagit oss gula och blå.
Jag vet att detta är en extrem generalisering men det är ungefär den
uppdelningen som är.
Jag gillar ju mitt jobb för det mesta men ibland blir jag bara så himla trött
på folk som ringer in och inte är tacksamma för att dom får hjälp. Om jag
skulle vara jävligt evil skulle jag ju kunna hitta på någon ursäkt och bara
lägga på luren för att inte hjälpa till, men det gör jag inte, inte nån av mina
kollegor heller för den delen. För varje samtal som kommer in försöker vi vara
trevliga, hjälpsamma och framför allt tålmodiga. Och det är inte alltid att ens
hjälp uppskattas. Då blir man lite less på att jobba här.
Därmed så är dom där enkla samtalen där man hjälper stackars Lisa som inte kan
något men blir SÅ lycklig mycket nödvändiga. Det är dom som gör att man orkar
jobba ibland, man vet att det kommer nåt sånt samtal där man lyckats göra någon
väldigt väldigt glad.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Karoleen - Photographer © 2005-2011 All Rights Reserved.
Contact me at mail@karoleen.se .
